So What - En Medeltidskavaljer i Swingkläder
“So What” är en jazzkomposition som trots sin relativa enkelhet i melodi och harmoni lyckats bli ett av de mest ikoniska verkens inom genren. Den är en perfekt illustration av den minimalistiska estetik som präglade Modal Jazz, en subgenre som revolutionerade jazzvärlden på 1950-talet.
Miles Davis och “Kind of Blue”:
För att förstå “So What” måste vi först ta oss tillbaka till 1959 och det legendariska albumet “Kind of Blue”. Skivan, inspelad av Miles Davis’ kvikt sextett, blev en umiddelbar succé och är idag världens bästsäljande jazzalbum. “So What” är skivans öppningsspår och en perfekt introduktion till den experimentella anda som präglade projektet.
Miles Davis, trumpetaren och bandledaren, var redan då en ikon inom jazzen. Han hade utvecklats från bebop-mästare till en visionär som utmanade etablerade normer och sökte nya musikaliska landskap. “Kind of Blue” blev en höjdpunkt i hans karriär och markerade början på Modal Jazz-eran.
Modal Jazz: Frihet inom Ramen:
Till skillnad från bebop, som präglades av komplexa ackordprogressioner och snabba tempos, fokuserade Modal Jazz på att improvisera över enstaka tonlägen (modaler) i stället för traditionella akkordscheman. “So What” är ett exemplariskt exempel på detta.
Melodien bygger på två olika modaler – D dorisk och Eb dorisk. Saxofonisten Cannonball Adderley har beskrivit improvisationen som att “flyga över bergstoppar”, där musikerna fritt kunde utforska de musikaliska landskapen inom varje modal ramverk.
Musikerna:
| Namn | Instrument |
|---|---|
| Miles Davis | Trumpet |
| John Coltrane | Tenor Saxophone |
| Cannonball Adderley | Alto Saxophone |
| Bill Evans | Piano |
| Paul Chambers | Kontrabas |
| Jimmy Cobb | Trummor |
Den briljanta sextetten bestod av några av jazzens främsta musiker. John Coltrane, känd för sina kraftfulla solos och spirituella musik, bidrog med en djup och komplex improvisation till “So What”. Cannonball Adderley, med sin livliga och melodiska stil, skänkte en strålande kontrast till Coltranes intensiva spel. Bill Evans’ pianospel var både subtilt och elegant, medan Paul Chambers’ basspel gav ett stabilt fundament för improvisationen.
En Endast Tre Minuter Lång Historia:
Trots sin relativa enkelhet i melodi och harmoni är “So What” en komposition som bjuder på oändliga möjligheter för lyssnaren. Dess minimalism gör plats för djupdykningar i improvisationens värld, där varje spelare kan utforska sina musikaliska idéer fritt inom ramen av de två modalerna.
Den snabba takten och det repetitiva temat skapar en hypnotisk känsla, medan musikerna successivt bygger upp intensitet genom sina improviseringar.
“So What” är en perfekt introduktion till Modal Jazz, men även en musikalisk upplevelse som kan uppskattas av lyssnare med varierande smak och kunskap.
En Varaktig Arv:
Även efter över sextio år fortsätter “So What” att fascinera och inspirera musiker runt om i världen. Den har blivit ett standardverk inom jazzrepertoiret och har spelats in av tusentals artister.
Dess unika blandning av enkelhet, komplexitet och improvisation gör det till ett verk som ständigt kan upptäckas på nytt. Som en medeltidskavaljer i swingkläder erbjuder “So What” en tidlös charm som för alltid kommer att finnas kvar i jazzvärldens historia.